Nej allvarligt talat. Jag orkar inte längre. Jag känner att allt bara skiter sig, med allt och alla...
    Jag vet inte riktigt vad jag ska säga eller göra för att alla ska bli nöjda. Den här helgen har iaf varit en totalt jävla skithelg! Jag önskar den aldrig hände, eller att jag fick börja om från början...Så nu känner jag såhär, nu kommer jag i detta inlägg säga exakt vad jag tycker och tänker, sen får vi se vilka som verkligen är en av mina s k vänner..Och vilka som står kvar...Jag kan ju börja med att säga att i fredags när vi var på 360 så blev allt kaos. Jag hamnade ju i tårar och ville bara försvinna från jordens yta.. Och i lördags skulle det vara fest hos Sandra, men det sket ju sig också såklart...Allt bara skiter sig. Jag orkar inte!! Så nu tänker jag ta itu med detta...
    Jag tänker börja med Jocke och Maria , jag ber om ursäkt för hur det blev i fredags. Det menar jag allvarligt talat. Men jag är ledsen, jag vet inte riktigt vad som har hänt. Jag tror att jag inte riktigt kan släppa taget om Jocke, vilket är oerhört jobbigt för min del, säkert för eran också. Och Maria, jag kan inte göra mer än annat än att be om ursäkt för hur jag har betett mig, men jag gillar inte dig helt enkelt, varför kan jag inte förklara, men man kan helt enkelt inte "klicka" med alla..
    Nea, du kan inte ana hur glad jag är att vi ääääntligen har pratat ut..Jag har verkligen saknat dig. Det kändes som en lättnad när vi satt i stan och pratade ut om allt som har hänt. Dock blev jag lite besviken på dig i fredags då jag kände att jag ville bara ha din tröst. Men tack ändå, uppskattades verkligen! =)
    Sandra, jag ber om ursäkt för det som hände i lördags. Men som jag sa till Hanna, egentligen tycker inte jag att jag gjorde nått fel, för alla förtjänar att ha kul, eller hur? Och att sitta på en trästol med träsmak i arslet och att ingen pratar med en förutom när nån vill att man byter låt eller så, då tycker jag att jag kunde fått åka iväg. Sen att vi inte väntade på att ni kom tillbaka är kanske fel. Men som jag sa till Hanna, jag och alla andra trodde ni gick för att möta tjejerna vid bussen. Så då tyckte vi att vi kunde prata med er på vägen..Men det sket ju sig i vilket fall som helst. Jag gillar dig jätte mycket ska du veta, och det är klart jag vill lära känna dig på samma sätt som Hanna gör..Och det kommer ske, förr eller senare..
    Och så slutligen Hanna, vi har redan bett om ursäkt till varandra. Men jag vill att du ska veta att det sårade mig när du fick allt att låta som att det bara var jag som gjorde fel, inte dom andra. Det gjorde oerhört ont i mitt hjärta, för det var inte bara jag som åkte. Och det var ju faktiskt inte min ide att åka överhuvudtaget, men när dom frågar om jag vill sjunga karaoke istället för att sitta där, där ingen pratade med mig, det är väl klart jag åker. Och det borde väl du om någon förstå, du vet ju hur mycket jag älskar att sjunga.

Men nu har jag iaf sagt mitt..Kanske inte det bästa sättet att göra det, men det skiter jag allvarligt talat i..Jag känner att jag kan inte riktigt prata med någon face to face utan att nån av oss "flyr iväg"...För man vill inte inse problemet, så har även jag varit. Jag flyr jätte gärna ifrån problemen, istället för att ta itu med dom, men från och med nu tänker jag sluta med det. Och den som inte gillar det, det är ditt problem, inte mitt!!