Idag när jag vaknade så gick jag runt och täntke på att det var nånting jag skulle göra idag. Men kom inte på vad och det gjorde mig riktigt frustrerad.
Men när jag satte mig på tåget kom jag ju på, jag skulle ju till tandläkaren idag kl.13. Så jag hoppades på att dom på jobbet hade godkänt min ledighetsansökan. Vilket dom hade glömt, men jag fick gå vid 12 iaf, jag menar, jag kunde ju inte ringa till tandis idag och avboka liksom.
 
    Men iaf, när jag var klar så gick jag och Hanna, som hade mött mig när jag slutat, hem till mamma och hälsade på. Och tur var det, för vid tvåtiden ringde det på dörren. Och ingen av oss kunde tänka på vem det skulle vara.
    Jag tänkte att det var adde eller någon annan. Men icke sa nicke. Jag gick och öppnade dörren. Och där stod han, mannen i mitt liv. Mannen med det guldblonda håret, mannen med dom isblåa ögonen som får en att smälta, mannen som "friade" till mig då jag bara var 14 år gammal. Han som sa: "en vacker dag, då ska vi gifta oss, det svär jag på om det så är det sista jag gör". Och jag menar, vadå? Han är ju bara 33 år nu, och jag är 21, det är ju ingen fara liksom. Och mamma älskar ju honom, hon har t om godkänt att vi skulle kunna gifta oss. Nu kanske ni är lite nyfikna på vem jag pratar om...? Det är ju Conny jag pratar om såklart. Han som var våran granne då vi bodde på Merkuriusvägen. Och han är fortfarande lika snygg, kanske snyggat ner sig lite. Men det blir ju så med åren liksom. Han är fortfarande min Conny. Och det var underbart att få träffa honom idag. Vi har inte träffat honom på 6 år. Jag träffa iofs honom i Centralen för nått år sedan eller var det va.

Jag och Conny myser i soffan..Himla muwsigt!

    Men lugn, jag har sett min drömprins idag också, två gånger dessutom. Ni vet, Jonathan på Sabis. Honom vill jag ha!! Och idag, på vägen hem från jobbet, han står där i Bodal, alldeles frussen av höstkylan som blåser i vinden, jag sitter inne helt uppvärmd och känner hur min puls börjar gå upp då jag ser hans utstrålande skönhet reflekteras i solstrålarna. Han kliver på, jag och Hanna pratar vidare. Sedan ska han gå av, jag tittar bak, ÖGONKONTAKT!! Han ler, jag ler, han kliver av..Jag dog typ!!
    Bara fråga hanna hur mycket jag smälte ihop på sittplatsen..Suuck, att man kan vara så snygg, det borde vara olagligt!! Hans ögon, dom är blåare än vattnet som man ser i alla filmer, ni vet det där isblåa vattnet som man inte tror existerar. Jisses säger jag bara, jag kommer sova gott inatt..